NYKTER ?
Jag har varit nykter i 8 veckor nu. Fan vad jag är bra jag är starkare än vad jag trodde.
Men det är alltid ett men tråkigt nog. För nu har tankarna kommit om det är värt det om jag verkligen ska kämpa för det här. Det var svårt i början när man såg folk sitta där och dricka och ha roligt men det gick över och nu kan jag ha roligt till sammads med dom även om et beror på vilket sälskap jag är med vissa funkar det med och andra inte.
Men är det värt det här det har ju inte förändrat någonting kanske blivit lite starkare lite tuffare men det var inte det jag satt som mål och nu när jag vet att det målet inte kan uppnås så känns det som att det kvitar.
För jag mår lika dåligt nu deprimerad och har självmords tankar på nätterna.
Visst jag har fått (LYCKOPILLER) men vad har dom gett mig fantomsmärtor i huvet! Jag har haft ont i huvet i 2 veckor nu.
Den första veckan var det väl värt det för det kändes som att dom hjälpte men sen så har det gått utför svårare att somna på natten och jobbiga tankar om livet.
Vad är det för fel på mig varför kan inte jag bara släpa och gå vidare det värkar ju så lätt för andra eller är det bara som det ser ut en fasad av ett falskt leende på läpparna för man får ju inte må dåligt.
Man får ju inte typ inte göra det för då är man konstig och en börda för andra så in till kuratorn och få piller.
Men det hjälper ju inte det är ju som att lägga på ett ploster på magen när man har magont.
Man måste ju veta vad det beror på. Det är i allafall tråkigt att se för det är skapligt tydligt.
Men jag ska inte låta den mörka sidan av mig vinna.
jag vill ju inte dö fasten det verkar som det enda rätta för tillfället. Jag vill ju må bra och LEVA.
Leva i nuet det är inte lätt i dagens samhäle med all stress och ytlighet, mobiltelefoner, datorer det är ett otyg HEHE
Men saken är den att jag är trött på att leva så här vill komma dit jag var i berg innan hela mit liv branupp och det lilla som är kvar efter det är nu borta blott bara minnen. förlåt att jag inte kunde resa mig snabbare ville inte att det skulle gå så här långt.
Så det är nog dax att börja festa och ha kul med nytt folk på helgern men är jag redo.
Tror inte det men det kan väl inte bli sämre än det här?
Vill inte ge upp men det är nära att jag gör det får se hur länge jag orkar. Jag vill vara själv och samtidigt så känner jag en stor ensamhet.
Jag är en kluven person som vill bli hel men har tappat vägen och min ledsjärna har slocktnat.
TA VARA PÅ DIN NÄSTE !
Men det är alltid ett men tråkigt nog. För nu har tankarna kommit om det är värt det om jag verkligen ska kämpa för det här. Det var svårt i början när man såg folk sitta där och dricka och ha roligt men det gick över och nu kan jag ha roligt till sammads med dom även om et beror på vilket sälskap jag är med vissa funkar det med och andra inte.
Men är det värt det här det har ju inte förändrat någonting kanske blivit lite starkare lite tuffare men det var inte det jag satt som mål och nu när jag vet att det målet inte kan uppnås så känns det som att det kvitar.
För jag mår lika dåligt nu deprimerad och har självmords tankar på nätterna.
Visst jag har fått (LYCKOPILLER) men vad har dom gett mig fantomsmärtor i huvet! Jag har haft ont i huvet i 2 veckor nu.
Den första veckan var det väl värt det för det kändes som att dom hjälpte men sen så har det gått utför svårare att somna på natten och jobbiga tankar om livet.
Vad är det för fel på mig varför kan inte jag bara släpa och gå vidare det värkar ju så lätt för andra eller är det bara som det ser ut en fasad av ett falskt leende på läpparna för man får ju inte må dåligt.
Man får ju inte typ inte göra det för då är man konstig och en börda för andra så in till kuratorn och få piller.
Men det hjälper ju inte det är ju som att lägga på ett ploster på magen när man har magont.
Man måste ju veta vad det beror på. Det är i allafall tråkigt att se för det är skapligt tydligt.
Men jag ska inte låta den mörka sidan av mig vinna.
jag vill ju inte dö fasten det verkar som det enda rätta för tillfället. Jag vill ju må bra och LEVA.
Leva i nuet det är inte lätt i dagens samhäle med all stress och ytlighet, mobiltelefoner, datorer det är ett otyg HEHE
Men saken är den att jag är trött på att leva så här vill komma dit jag var i berg innan hela mit liv branupp och det lilla som är kvar efter det är nu borta blott bara minnen. förlåt att jag inte kunde resa mig snabbare ville inte att det skulle gå så här långt.
Så det är nog dax att börja festa och ha kul med nytt folk på helgern men är jag redo.
Tror inte det men det kan väl inte bli sämre än det här?
Vill inte ge upp men det är nära att jag gör det får se hur länge jag orkar. Jag vill vara själv och samtidigt så känner jag en stor ensamhet.
Jag är en kluven person som vill bli hel men har tappat vägen och min ledsjärna har slocktnat.
TA VARA PÅ DIN NÄSTE !
Kommentarer
Trackback
